Borde man kanske sluta fira jul i Sverige? Borde man istället ligga där på stranden och se den färgglada drinken svettas bort i handen?
Låt mig måla upp en bild för er:
Skulle man se det ovanifrån, skulle det se ut som en människa precis släppts ner på en soffa.
Man varken sitter eller ligger, snarare ett mellanting där överkroppen halvlutar mot ryggstödet och en stor hög av kuddar eller annat bråte tagit rollen som nackstöd. Fötterna vilar tungt på soffan/bordet/pallen och den där övermäktiga känslan av total mätthet från all julmat har gett ansiktet det där tomma uttrycket.
Visst, en bidragande orsak till den tomma blicken kan även vara att man vänt på dygnet något eller för att det blev ett par öl för mycket här om dagen, men jag antar och hoppas att ni känner igen er och att det bara inte är jag.
Man navigerar planlöst genom Netflix och HBO i jakten på den där perfekta serien/filmen för att plocka bort fokus från att det är duggregn och 1 plusgrad ute. Man väljer en ny serie, ger den exakt 8 min innan man tröttnar och börjar skrolla genom Instagram och alla de andra apparna man har på check-listan.
Det första som dyker upp i app nummer ett är en påminnelse om ett minne, rättare sagt en bild som du la upp för tre år sedan, en bild när du sitter och kramar polaren på en strand i Barbados, en bild som säger så mycket om hur du kände just där och då, en riktig #carefree bild.
Tydligen har det nu passerat tre år sen den där dagen på stranden, tydligen har det gått tre år sedan jag spenderade en del av julledigheten och nyårsfirandet i Karibien.
TACK så jävla mycket för påminnelsen Instagram, känns jävligt bra! Eller jo faktiskt, jag blev inspirerad att skriva, så tack!
En flaska rumpunch i augusti
Jag minns det som igår när vi satt där hemma hos Oxen och Puman och kalasade på den sistnämndes hemmagjorda rumpunch. Vet inte om det var alkoholen som talade eller om det var den där känslan av välbehag som ibland infinner sig när livet känns på topp och du är omgiven av vänner och kärlek. Hur som helst talades det om värdparets planer på en resa till Karibien under julen och en efterföljande fråga om jag och Eden kanske ville haka på?
Kanske var det löst prat, kanske var det inte en inbjudan egentligen, men om ni tidigare läst min blogg så har ni förstått att jag aldrig kan bli så pass berusad att jag helt missar en reseinbjudan haha
Följande veckor blev planen allt mer realistisk och för att inte kväva våra vänner allt för mycket beslutade vi oss för en komboresa där vi skulle ansluta och fira nyår med Puman och Oxen för att sedan avsluta resans sista vecka för oss själva.
Den var den 15 september och resan var nu bokad, dagen efter jul gick planet via Berlin och Miami till Barbados.
Vi hade inte varit ute i tillräckligt god tid och för att optimera budgeten hade vi fått ta en del risker, en chansning som så många gånger förr har fungerat men som denna gång pajade planerna rejält.
En enkelbiljett till Barbados låg på runt 9000kr skallen när vi letade biljetter, men eftersom detta inte var min första resa till Karibien, visste jag att man kunde komma undan billigare om man bara grävde lite djupare och efter bara några timmar hade jag hittat en biljett för halva priset.
Detta krävdes dock en bokning där flera olika flygbolag var inblandade, vilket normalt sätt innebär en fet röd flagga...don't do it. Jag fick boka två biljetter där den första gick mellan Arlanda och Miami med en mellanlandning i Berlin, och den andra från Miami till Bridgetown, Barbados. Vi skulle ha 5timmar tillgodo och ta oss igenom tullen för att sedan checka in på nytt, inte optimalt som ni kanske hör, men denna gång kunde jag inte motstå priset på 3500kr/skallen till Miami och 1000/skallen för flyget till Barbados.
Air Berlin, la planen på hyllan
Vi stötte dock på patrull redan i Berlin då British Airways använt sig av Air Berlin för att ta oss över Atlanten, ett bolag som redan då hade problem och som bara några månader senare skulle försättas i konkurs. Just då visade det sig vara ett plan som inte ville starta och efter att ha ställt oss i "vi-behöver-hjälp-att-fixa-ett-nytt-plan-kön" kände vi snabbt att vi var tvungna att göra nått på egen hand, alla 300 på plats ville nämligen ha en biljett till Miami asap.
Där stod vi den 25:e december och letade omgående flyg till Miami, ingen rolig historia, det fanns inte många val, i alla fall inte från Berlin. Till slut hittade jag ett som skulle gå om ca 15h, dock skulle det gå från London, vilket innebar att vi hade 15h att ta oss till London.
Resan dit gick faktiskt förvånansvärt lätt och bara 4 timmar senare befann vi oss på en hotell ca 5min från Heathrow.
Biljetten från Miami till Barbados fick även den vaskas och bokas om, men vi hoppades på att försäkringarna skulle hjälpa oss senare, vilket de faktiskt gjorde, gick t.o.m plus på kalaset mot en förlorad semesterdag, man kan säga att vi hann maxa Air Berlin innan de gick i KK :)
Touchdown Barbados
Barbados då...ön är en självständig östat i ögruppen Små Antillerna i Västindien och ligger bara 40 mil utanför Venezuelas kust.
Namnet "Barbados" sägs komma från en portugisisk utforskare vid namn Pedro Campos, som kallade ön Los Barbados ("de skäggiga"), då han 1536 såg öns fikonträd med långa hängande rötter, som liknade skägg.
Där fick ni lite snabbfakta men vad visste vi egentligen om Barbados? Ja inte mycket, det första som dyker upp efter en googling är palmträd, vita stränder och turkost vatten precis som vid googling av andra länder i Karibien.
Anledningen att vi åkte dit var egentligen inte en livslång dröm om att besöka landet utan snarare p.g.a Pumans släktträd, då hon och Oxen åkte dit på en familjeresa samt passade på att träffa släkt.
Just av denna anledningen kommer jag nog alltid att gilla Barbados lite mer än vad jag kanske hade gjort om jag åkt hit själv, spontaniteten runt resan samt att för några veckor typ få tillhöra en av mina vänners familj gjorde detta till en oförglömlig resa.
Så nu var vi alltså framme vid första stoppet på resan, exakt 24h efter planerad ankomst.
Våra reskamrater hade inkvarterat sig i ett hus på sydkusten, mellan Hastings och Oistins så självklart bestämde vi oss för att bo så nära som möjligt och efter att ha scannat utbudet valde vi Hotellet Dover Beach.
Hotellet var absolut inte ett lyxboende, utan snarare ett boende man väljer när alla de andra tagit slut. Men så här i efterhand hade jag absolut kunnat bo där igen, när ni ser bilder på den lilla stranden precis utanför hotellet så förstår ni varför ;)
Dagarna på ön flöt på som de ofta gör när man har semester där kroppen slungas mellan tidiga morgnar på stranden och sena kvällar på restauranger & barer. Ni kanske känner igen känslan! När man väl har semester vill man baka in allt, man vill vila ut, man vill sola, bada, aktivera sig, fota, festa, äta gott, allt...Ibland har jag dock känt att jag skulle behöva en semester efter semestern för att verkligen vila ut.
Dock hade jag inga problem att vila ut i Karibien. Allt går väldigt, väldigt sakta, ingen hets någonstans, tyvärr inte ens när du väntar på maten. I början blir man stressad när planeringen skiter sig för att taxin/bussen inte dyker upp men det går snabbt över, tro mig du kommer vara i chill-mode redan efter dag 1.
Sen beror det ju såklart på hur du är som människa, vissa vågar inte riktigt slappna av på resor, vilket jag tycker är synd, trist att behöva vara så allvarlig och viktig att man inte kan svepas med för en vecka eller två.
Om du inte har en positiv inställning till livet samtidigt som du lever efter att allt skall gå som du planerar in i minsta detalj, ja då kan du nog skippa Karibien helt, det är inte för dig ;)
"You just can't live in that negative way, make way for that positive day" - Bob Marley
Brownes Beach, Bridgetown
Ett av mina bästa minnen från Barbados var dagen vi spenderade på Brownes Beach, den började som en vanlig dag på stranden, men hade de där lilla extra som gjorde att minnet etsat sig fast.
Själva stranden hittar du i Carlisle Bay på Barbados sydvästkust med bara fem minuter in till Bridgetown centrum. Detta är visserligen en självklar plats att hitta turister, men samtidigt en hel del locals, vilket gav stranden ännu mera charm.
Först och främst... stranden var perfekt, hade en trevlig vibe, bra musik och mjuk sand. Vattentemperaturen var även den perfekt, och havet var väldigt lugnt, du kunde ligga i länge och framåt eftermiddagen när vattnet fick den där mörk turkosa färgen och solen gick ner, ja då var det helt magiskt.
Mottot för dagen var enkel, njut och lev livet.
Det kändes som vi satt framför en lägereld, bara det att vi befann oss på en strand och en hink med den lokala ölen Banks som symboliserade elden i mitten av gruppen.
Vi bara satt där och pratade, bytte krigshistorier från livet, solade och skålade när samtalsämnena emellanåt tog slut. Plötsligt kändes livet så enkelt.
Mellan klirret av ölskålar, skratt och matpauser, släpade man sig ibland ner till vattnet för att svalka sig. I vattnet fortsatte konversationerna, skratten samtidigt som en liten boll kastades runt utan någon som helst slutdestination. Vi fotade, filmade och det lugna turkosa havet svepte in själen i en fantastisk känsla av välmående.
Detta mina vänner, var en helt underbar dag!
Nightlife
Solen gick ner, och det turkosa vattnet byttes ut mot mörker.
Vi färdades genom mörka gator där bilens halvt fungerande framljus stod för merparten av ljuset, det verkade som ön vilade inför kvällen.
På Barbados tar du dig enklast runt genom att längs vägen hoppa in i små minivanar som åker runt och plockar upp och släpper av folk, lite som en Uber utan app.
Resan går på ca $2 och du får gå av när du vill. Bilarna är oftast överfulla så bli inte chockad om någon hamnar i ditt knä, följ istället seden, le och visa dina medpassagerare att this is the way of life ;)
Restauranger, barer, nattklubbar...you tell me!
Kanske var jag inte på Barbados tillräckligt länge, eller kanske var jag bara i ett sånt Zen mode att jag inte brydde mig att fråga var vi var. Det enda jag minns är att vi åt från foodtrucks, drack asbillig rom & cola och dansade till dancehall till vi inte längre kunde stå.
Våra tre dagar på ön hade gått i ett rasande tempo, och när vi satte oss på flyget gjorde vi det med en mersmak i munnen, vi ville definitivt se mer av Barbados och av alla Karibiska öar jag besökt i livet så var detta en av mina favoriter.
Ni undrar säkert vem fan som åker på semester i tre dagar?? Vi hade helt enkelt fler destinationer på vår lista under resan och eftersom Barbados inte hade tilltalat oss så värst mycket innan, så fick det bli det kortaste stoppet. Så här i efterhand hade jag hellre stannat längre än vissa andra platser men HEY, en bra anledning att åka tillbaka ;)
Stoppen vi hade kvar var ett nyårsfirande i Saint Lucia, en bara-vi-två semester i Bahamas, ett snabbt svep till New York och ett par avslutande dagar i Miami.
Resan hade bara börjat//
