Har ni någonsin varit på ett träningsläger?
Ett träningsläger sker oftast en bit innan säsongen har börjat då man behöver forma laget och förbereda sig på vad som komma skall. Teambuilding kombineras med skratt och hårt arbete för att förbereda sig till det yttersta.
Sen jag la fotbollsskorna på hyllan har dessa läger i fotbollens namn bytts ut mot något annat, någonting liknande javisst, men kanske med ännu mer personligt ansvar. Nämligen ett träningsläger i vänskap!
Dessa läger fungerar lite på samma sätt fast ändå helt olika. De behövs med jämna mellanrum för att hålla kärnan intakt och för att se om gruppen fortfarande trampar i någorlunda samma takt.
Men att pröva vänskapen med ett läger för ofta ökar chanserna för splittring.
De senaste 18 åren har dessa läger blivit mindre och mindre frekventa, förmodligen beror detta på ålder och prioriteringar eller kanske bara på att känslan av att man ibland vill knuffa någon av dem framför ett skenande tåg blivit allt svårare att motstå, men att man faktiskt håller tillbaka känslan...ja det är kärlek som nog aldrig kommer dö ut haha!
Jag vill ändå tro att vi kommer hålla ihop, man får nog kallt räkna med att några kommer falla bort, men kanske kommer nya dyka in istället, jag ser det som att platsen är min så länge jag kämpar för den.
Back in the days behövde man knappast kämpa, då rörde vi oss som en grupp i alla lägen, som ett stort fiskstim som tillsammans rör sig för att undkomma farorna där ute, ett telefonsamtal spred sig lika snabbt som en messenger grupp och alla dök oftast upp när det vankades fest eller en fotbollsmatch på Oxbacksskolan.
Denna berättelse handlar om när vi simmade hela vägen över Atlanten tillsammans, vi simmade i jakten på trettio.
Drömmen om Trettio
Jag sträckte ut armen så långt jag bara kunde, det räckte ändå inte, fick liksom inte med hela känslan. Tack och lov för gadgets, med två enkla vridningar åt sidan hade jag förlängt armen till min GoPro och i bakgrunden såg man nu hela gänget, det skulle bli en episk bild. Jag tog ett steg fram för att få med havet och solen, där, nu satt den perfekt! Jag, grabbarna, havet och solen, en varm vårdag i San Diego, Kalifornien, LIFE!
Men sen hände något konstigt... jag tappade balansen och föll, jag föll ned från taket mot asfalten, jag hann tänka länge, kändes som att jag föll i flera minuter. Tankarna att slå i asfalten från tredje våningen skingrades när jag insåg att jag hade kameran i handen, om jag ändå skulle spräcka skallen mot backen kunde jag lika gärna göra det med stil och ur en snygg vinkel, typ min passion tog mitt liv, #likeforlike #followforfollow
Jag höjde ena ögonbrynet och poserade likt The Rock och sen BANG!
Jag vaknade med ett ryck!
Första gången någonsin jag dog i en selfieolycka i drömmarnas land haha, kanske borde se det som ett tecken ; )
Jag befann mig helt klart inte i Kalifornien i alla fall, jag var hemma i Stockholm, det var i början av mars och snöblandat regn härjade vilt på Södermalm, klockan var 06:30 en onsdagsmorgon, KUL!
Jag försökte somna om men misslyckades och gav upp efter 20 minuter. Jag funderade en stund på varför jag drömde om USA? Kanske hade hjärnan snappat upp bilden i någon mapp på datorn, på just det där tillfället för fem år sedan? Här har ni den:
Eller kanske var det för att jag på senaste tiden tänkt en hel del på den där resan? Förmodligen därför!
Där och då hade det varit ett riktigt bra beslut, en resa till USA:s västkust för några veckors fest och chillax med grabbarna och fira att de flesta av oss fyllde 30. Men kanske mer en resa för att fira oss, för att vi fortfarande håller ihop efter alla dessa år.
Planen var att boka allting under ett par månader för att sprida ut slaget mot ekonomin, en välbeprövad teori som även denna gång gjorde att alla kunde haka på. Vi degade flyget i September, vårt Airbnb i San Diego i November, Hotellet i Las Vegas och hyrbilarna i December och slutligen för vårt mansion i Hollywood Hills i januari. Detta gav oss ca två månader att bunkra fickpengar hehe, vem sa att de ska vara lätt att resa?
Vilket crew! Jag, geten, oxen, hästen, lejonet, katten, draken och laman satt på planet mot USA för att härja i några veckor…de skulle bli ett riktigt ZOO. ;)
Biluthyrning LAX
Vi landade på LAX (Los Angeles International Airport) runt lunch och hade hunnit passera tullen när klockan slog 15. När vi plockat upp väskorna satte vi genast kurs mot biluthyrningen Dollar för att plocka upp våra bilar.
Nästan alla gånger jag hyrt bil i USA har jag hyrt genom sidan www.rentalcars.com, denna sida funkar typ som hotels eller booking fast med bilar där man jämför priserna på alla uthyrningsfirmor. Något att vara uppmärksam på är dock att uthyrningsfirmorna gärna lägger till försäkringar och dylikt på plats och är du inte uppmärksam kan det bli ganska dyrt.
Håll extra koll på dessa:
Försäkring: Jag har alltid full försäkring genom mitt American Express så jag tar aldrig tilläggsförsäkringar, detta är sällan populärt och jag hotas med att de kommer reservera ett högre belopp på ditt kredit kort för att täcka eventuella skador. Kolla om du har något som ingår i ditt kort eller hemförsäkring.
Skador: Gå noggrant igenom bilen och se till att alla tidigare skador markeras i protokollet, även små repor borde tas med så du slipper bli skyldig en slant när du åker hem.
Uppgradering: Fråga på plats om uppgraderings alternativ, brukar gå att få ganska bra deals, tänk dock på att priset du får alltid är per dag ; )
Förare: På vissa företag ingår flera förare, så se till att registrera så många som möjligt även om det bara är planerat att en person ska köra, man vet aldrig!
Extra utrustning : Vill du ha GPS eller barnstol så se till att boka i förtid, har man otur så kan de ta slut.
Bilmodell: Det brukar ofta stå att du får bilen på bilden ELLER liknade modell, vissa företag kan locka med en snygg bilmodell för att sedan ge dig en sämre, fråga vid bokningstillfället vilka de andra modellerna är så att du inte blir besviken senare.
Den sista rekommendationen fick vi under denna resa lära oss den hårda vägen, kan inte avslöja riktigt ännu vad det var utan det kommer fram i slutet av historien...
El Gigante, resan mot San Diego
Vårt första stopp på resan var San Diego som under normala förhållanden ligger ca 2 timmar och 20 minuter från flygplatsen i L.A.
Vi hoppade in i två stora SUVar och började köra!
Efter att under ca två timmar irrat runt i L.A trafiken hade vi inte lyckats ta oss längre än till Long Beach (en färd på normalt 20 min), vi började bli irriterade att vi var så pass kassa navigatörer och slog läger vid en mexikansk restaurang för att få i oss lite energi innan resan kunde fortsätta. Nedan en bild på Getens burrito, även kallad El Gigante hahaha.
Dag blev till kväll och de 2,5 timmar som det normalt skulle ta hade förvandlats till fyra som förvandlats till 7.
GPS-aset tog oss på en riktigt stökig tur där vägen till mål konstant förändrades och ett tag tvekade jag på att vi skulle komma fram innan solen gick upp.
Men till slut såg vi skylten… Mission blvd, det verkade som vi äntligen anlänt till Mission Beach där vi skulle spendera våra första dagar, äntligen efter 7 jävla timmar, WTF??
Vi rullade fram längs boulevarden... vart blicken än vändes såg vi palmträd, caféer, surfställen och barer, trots att mörkret sedan länge hade övervunnit dagen i San Diego, kunde vi se potentialen och humöret höjdes något. Äntligen var vi på plats!
Våra stora fyrhjulsdrivna kolosser kryssade genom de små gränderna i Mission Beach i jakt på vårt AirBnb och efter 10-20 minuters spejande såg vi skylten 716 York Ct, vi var framme!!
Mission Beach, San Diego
Ja, vad ska man säga om denna fantastiska plats? I slutet av maj ett underbart ställe att besöka och välkomna våren på, men åk på egen risk, San Diego-borna kallar det nämligen för ”Gray May” med tanke på mängden regn som vanligtvis faller i början av månaden.
Mission Beach består annars av tätt liggande småhus eller mindre två-trevåningshus där antal steg till stranden avgör priset för boendet, under alla mina besök i staden har jag placerat mig nedanför Mission blvd eller rättare sagt, max 3 hus från stranden : ) och alla gånger har jag varit riktigt nöjd med mitt AirBnb, se mina boenden i San Diego här:
Surf Stars Penthouse (denna resa)
Första morgonen spenderade vi genom att navigera terrängen, spana in beachen och försöka lokalisera en affär för att bunkra upp inför kvällen.
Efter en timmes promenad hade vi lagt planen, vi behövde handla frukost och lite käk inför kvällens BBQ på terrassen och kylen behövde fyllas.
Ett par 100 meter från vår lägenhet låg Ralphs, affären som är USA:s svar på ICA Maxi, om du är ett ICA-fan så förstår du vad jag menar! Tre stora vagnar fylldes med grillmat, frukost, snacks, öl och sprit, man kunde tro att vi skulle vara där i veckor #wehungry
På Ralphs hade de tagit bonus och kuponger till en ny nivå, det blev som kärlek vid första ögonkastet!
När vi kom fram till kassan frågade biträdet om vi hade ett bonuskort, jag svarade att vi inte hade något, hon sa därefter att det va lugnt, vi kunde låna hennes, hon fick bonus men vi fick rabatterna. Win win och ca $100 billigare blev slutnotan <3 det blev en hel del besök på Ralphs efter de om man säger så :)
Bland annat hittade vi dessa bjässar hahaha
Vi parkerade, släpade upp alla varor och lagade frukost som vi sedan käkade på terrassen på taket, vilket liv, vilken lyx, vilket jävla bra val av boende.
Jag kan verkligen sakna dagar som den där.
Där satt jag i solen och njöt, med en kall öl i handen och kollade på mina bröder.
Geten och Draken stod och diskuterade politik vid takets ena kortsida, Laman stod å fingrade på sin Iphone för att hitta nästa sköna låt som skulle hålla kvar viben på taket. Hästen och Lejonet övade på sin arabiska med överdrivna handrörelser medan Oxen och Katten skrattade högt åt dem!
Jag log, kände mig lycklig och tacksam att just jag fick vara där på taket tillsammans med dem, att just alla vi hade blivit vänner.
Vid tunga dagar i livet är det bland annat denna jag tänker tillbaka på, ibland behövs det inte mer än vänner och sol för att alla bitar ska falla på plats.
När åtta grabbar med stora käftar och hög social kompetens är ute och reser så kan man kallt räkna med att nya kontakter kommer knytas och bara en dag in i resan så befann det sig redan främlingar i huset. Urkarvade meloner med sprit vandrade runt i händerna på folket uppe på taket, os från grillen steg mot himlen, gåsar tändes samtidigt som tonerna av Disclosures låt "You & Me - Flume Remix" omringade terrassen... vi skålade i fireball, skrattade och njöt av San Diego till solen gick ner och terrassens ljusslinga sken över taket.
Kan inte tänka på detta utan att lägga in en lite för lång låt-text, du behöver inte läsa hela, vem vet kanske har du hört låten och förstår exakt hur jag känner...
"Vi fixar en barbecue med käk från alla världens kanter,
alla hugger i, härligt När man e fri, så mycket mat,
men det som serveras mest av allt e catter o det syns på Alla snubbar som flinar o stortrivs,
för de gummor av alla slag så långt ögat ser o Om jag drömmer låt mig inte vakna jag ber, så om du ser mig blunda o le Våga inte störa så länge du inte e en catt som viskar i mitt öra,
för en sån här dag Vill man aldrig ska ta slut,
förstå livet e till föra o leva så njut, se alla Borde ha en dag där man slipper vara slav,
bryta bojor göra som man vill,
va fri Från alla krav" Bättre att lyssna ; )
Blues - Trehundra dar
Utekvällarna i San Diego hade dock något vi inte riktigt var vana vid då förfesten på terrassen abrupt bröts klockan 23 då Kaliforniens lag kallad "Health and Safety Code 46000" slår in och det i princip blir förbjudet att föra oväsen som överstiger 50 decibel i bostadsområden mellan kl 23-08 på vardagar och mellan 00-09 på helger. Nu skrattar ni säkert, haha töntigt som att 8 festande grabbar kommer bry sig.
Ni har helt rätt, inte brydde vi oss om de, i alla fall inte tills dess att 80% av alla grannar på närliggande terrasser klagade och hotade med att tillkalla ordningsmakten. Vi ville inte bli av med vårt boende efter första kvällen så vi flyttade festen inomhus en stund och begav oss sedan istället till The Gaslamp Quarter.
The Gaslamp Quarter finner du i Downtown San Diego mellan 15-20 min i taxi från Mission Beach. Hit åker du mest för att festa eller käka om du vill ha mycket folk omkring dig, men finns en del bra ställen att käka på i Mission Beach också men vill du ha lite puls så trivs du bättre vid Gaslamp.
Ett matställe ni absolut inte får missa är döner Kebaben på Amplified Ale Works Kitchen + Beer Garden denna ligger i området Pacific Beach som ligger granne med Mission Beach (gångavstånd) eller såklart In-N-Out som är den absolut bästa snabbmatskedjan i Kalifornien.
Innan du beger dig till den sistnämnda så borde du kika in den inte så hemliga menyn för locals:
Kärlek vid första ögonkastet
San Diego var ett perfekt första stopp på vår resa efter en ganska hektisk vår i Sverige och kanske var det just därför alla av oss föll pladask när vi fick smaka på solsken, leenden och en denna unika chill-vibe.
Det blev inte mer avancerat än att sola på terrassen på förmiddagen i sällskap med grillad mat, öl, shots och Kaliforniska örter, för att sedan vandra ner till stranden, spela lite fotboll eller bara sitta där till solen gick ner, nu så här i efterhand låter det precis lika fint som det faktiskt var.
Redan efter tre dagar och tre nätter kändes det som ett väl utfört träningsläger och hade vi varit tvungna att avsluta resan här, ja då hade vi säkert varit nöjda.
Vi hade bunkrat upp med internskämt och minnen och en hel del filmer och foton som fortfarande lever kvar, foton och videos som gör denna resa odödlig.
Men detta var bara början...vi styrde nu bilarna mot fest-meckat Las Vegas, mot något som skulle etsa sig fast i minnet för evigt!
Fortsättning följer....
// The Winger
