Portofino, Italien, maj 2019
Vi gled genom den italienska Rivieran, bilen var nedcabbad, och vi njöt av den behagliga brisen, det kändes som att tiden stod still och att alla problem som någonsin existerat aldrig funnits, ni känner säkert igen känslan, uppstår ofta på semestern. ;)
Vi jagade solen i hopp om att den aldrig skulle gå ner, ibland kändes det som att vi hann ikapp och ibland försvann den bakom ett berg för att sedan uppenbara sig igen på andra sidan.
Ur högtalarna spelades:
Sunny
Yesterday my life was filled with rain
Sunny
You smiled at me and really eased the pain
Now the dark days are gone, and the bright days are here
My sunny one shines so sincere
Sunny one so true, I love you
Sunny
Thank you for the sunshine bouquet
Sunny
Thank you for the love you brought my way
You gave to me your all and all
And now I feel ten feet tall
Sunny one so true, I love you
Om du av någon anledning missat denna, pausa läsandet och hoppa in på Spotify! När du hör den så förstår du viben.
Så här i efterhand tog jag reda på att Bobby Hebb skrev låten 'Sunny' som reaktion på både hans egen brors knivmord samt mordet på president John F. Kennedy.
Men även om jag vetat varför låten var skriven, hade det förmodligen inte gjort någon skillnad, det underbara med musik är att du får tolka det precis som du vill. Jag tror inte jag är den enda som skulle kunna sätta ett soundtrack på de flesta minnesvärda händelser i mitt liv. ;)
Just nu sjöng jag med, kanske missade/hittade på ett par ord här och där, men vad gör de, finns ingen där som synar bluffen att jag inte riktigt kan texten. Jag lekte med handen utanför fönstret, gjorde vågor i luften, precis som att handen surfade på osynliga musikvågor och samtidigt följde musikens rytm.
Sunny
You smiled at me and really eased the pain
Jag funderade, jag visste inte sanningen bakom låten där och då men antog att den handlade om någon person eller något speciellt, men jag låtsades att låten var skriven som en hyllning till solen och när jag nynnade med så funkade låttexten ganska länge.
You're my spark of nature's fire
You're my sweet complete desire
Sunny one so true, yes, I love you
I mitt huvud kommer den stunden och de tankarna alltid förknippas med låten, spelar ingen roll vad någon säger... solen, jag älskar dig ;)
Ironiskt nog gick solen ner när låten tystnade, därefter var det Marlena Shaws tur med låten ’California soul’ och denna blev soundtracket till mörkrets intåg.
Vi hade ställt målet på Portofino och vägen från den franska gränsen hade utan solens sällskap varit ganska tråkig, tunnlar, tunnlar, tunnlar och motorväg.
Vi hade bokat ett boende i all hast från bilen som såg ok ut, vi la ingen större tanke på det, vi skulle bara sova och sen ha en lugn och skön dag i Portofino.
Portofino
Vi anlände till Piccolo Hotel runt 22-snåret och utan att veta det hade vi valt ett perfekt hotell, nära vattnet, fin havsutsikt och med en promenad på ca 5 från hamnen (som även var lika med centrum).
Det kanske var tur, men ärligt talat börjar jag få riktigt bra öga för hotell och blir väldigt sällan besviken. Kan kanske ha att göra med min positiva inställning till livet, fokuserar ofta på de bra sakerna vilket kanske gör mig lite blind ibland. Men hittills har det funkat bra för mig i alla fall 😊
Vi frågade portiern om det serverades någon mat så pass sent, vi var utsvultna. Våra farhågor besannades när han skakade på huvudet, men det är skillnad på service och service. Han ringde en vän som hade en restaurang nere vid hamnen, de lovade att svänga ihop något åt oss om vi kom direkt.
Vi tog en titt på rummet och promenerade ner till marinan, och mycket riktigt väntade ett bord på oss när vi kom fram, vi fick tom välja fritt från menyn ;)
Vi sköljde ner maten med en flaska Prosecco och snackade minnen om resan hittills, kändes som vi varit borta i flera månader, så många intryck, händelser och minnesvärda moments redan, vi levde fullt ut just där och just då. Det kändes som att nästan vad som helst skulle kunna hända under våra sista dagar utan att kunna dra ner totalbetyget på resan som just då var 5 av 5.
Efter maten promenerade vi runt hamnen, förvånansvärt snabbt var vi klara haha... Portofino är verkligen superlitet, vi vandrade tillbaka mot hotellet, plåtade två båtar som såg så jävla fotogeniska ut och kastade oss i säng, tröttheten kom ikapp oss.
Klockan ringde kl runt 9 och vi släpade oss ner för en frukost. Hotellrecensionen för detta boende blir bara bättre och bättre, frukosten var helt klart bättre än förväntat.
Efter frukost var det dags för ett morgondopp, vi lånade några handdukar och traskade över vägen och följde trapporna ned mot vattnet. Solen kämpade hårt för att ta sig igenom molnen och promenaden ner till vattnet blev en dyster sådan då försäsongs stränder inte är de finaste, speciellt inte med mörka moln på himlen. Portiern hade även varnat oss om att det var väldigt kallt så här års, badhumöret var inte på topp.
Vi skippade stranden och gick istället ut på någon form av betongbrygga där man i alla fall kunde hoppa i och på så sätt minska den kommande köldchoken.
Jag greppade min GoPro och slängde mig ut, chocken när jag kom upp till ytan igen var inte den jag hade trott, det var ju för fan typ 19-20 grader i vattnet. Snubben i receptionen hade uppenbarligen aldrig badat i Sverige under sommaren haha, detta var helt klart ett ok bad och när solen äntligen slog sig igenom molnen blev det till en galet bra upplevelse.
De kändes som högre makter satt och lekte i paint när solen lyste upp de tidigare så grå husen längs badplatsens klippor. Rött, gult och turkost blandades i en färgexplosion av ljus och helt plötsligt befann man sig i Maldiverna eller liknande, ingen svårt beslut att hoppa upp ur vattnet, springa upp på rummet och hämta drönaren haha
Drone Malone lyfte och flög ut över vattnet, det visade sig att de Italienska måsarna var mycket mer förstående än de franska och min flygande vän blev varmt välkomnad i det Portofinska luftrummet.
Vi avslutade doppet och tog oss tillbaka till rummet, klockan hade återigen passerat utcheckningstiden med råge, men det var ingen som bultade på dörren så vi tog det lugnt.
När vi satte oss i bilen efter utcheckningen fick jag en idé, vi borde skippa en hederlig lunch och göra något speciellt istället, Kameleonten nappade på förslaget och istället för att sätta oss på en uteservering i hamnen, åkte vi åt andra hållet för att leta efter en mataffär.
Jag köpte lite frukt, några Toscanello cigarrer, en Prosecco, en rosé, lite bär och ett par ingredienser till för att kunna styra någon form av spritz.
Vi svängde tillbaka mot hamnen, parkerade och började promenera.
Vi passerade en pizzeria och slog till med ett impulsköp, lite take-away till lunch fick bli perfekt.
Vi gissade att det fanns någon typ av utsiktsplats om vi bara promenerade uppför berget, men efter 15min klättring var det enda som dök upp skyltar som välkomnade till Castello Brown.
Slottet eller snarare villan var privatägd mellan 1867 – 1949 men tillhör numer staden Portofino och det kändes inte ok att vandra in med varsin pizza och några påsar bubbel.
Vi hittade istället ett par parkbänkar typ 20m från ingången som kom att fungera perfekt för en spritz-lunch med utsikt.
Vi spelade musik, åt, snackade skit, körde lite med drönaren, rökte cigarr och njöt av utsikten i flera timmar. En lunch jag aldrig kommer glömma, där bra diskussioner blandades med en riktigt fin Zen-känsla.
Jag försökte återskapa känslan något i videon nedan:
Vi lämnade Portofino efter långlunchen på berget, vi var klara där och var sugna på att dra vidare, snabba beslut hade präglat resan hittills så när Kameleonten kom med förslaget på nästa destination kunde jag inte säga mer än: WOW, YES Let’s GO, LET’S GO!!!
Vi fällde ner taket, solen stod fortfarande hyfsat högt på himlen och Mercan smög sakta genom stadens gränder och smala kurvor likt ett morrande lejon som bara längtade efter att släppas lös.
Med Portofino i backspegeln ekade musiken från högtalarna….
Sunny
Yesterday my life was filled with rain
Sunny
You smiled at me and really eased the pain
Now the dark days are gone, and the bright days are here
My sunny one shines so sincere
Sunny one so true, I love you
///