Senegal, mars 2015
Dakar
Senegals huvudstad Dakar finner du som sagt på sydsidan av det afrikanska fastlandets allra västligaste spets, Kap Verdehalvön. Staden huserar lite mer en 1miljon människor och är mest känd som slutmålet för långdistansrallyt Paris-Dakar-rallyt.
Vid två tillfällen startade jag mina dagar genom en löptur längs vattnet och in mot staden, det verkade dock inte höra till vanligheten då människor längs vägarna stannade upp och stirrade sönder den vita idioten i linne som kom springande haha, dag två var lite bättre då jag till och med fick hejarop samt ett par franska artighetsfraser. Jag kände mig hur som helst aldrig osäker när jag sprang där på vägarna, mer välkomnad.
Följande dagar rullade på, en hel del fotbollsmatcher kombinerat med trevliga middagar och luncher.
Minns en middag speciellt mycket: Väl på Generation Foot kom en man fram till Geten och berättade att han tillsammans med sin bror gärna ville bjuda oss på middag lite senare. Han berättade att han också försöker starta en egen akademi likt Generation Foot och ville prata med oss om detta under middagen.
De tog oss till restaurangen J'Go där vi åt en av de bästa fiskrätterna jag någonsin ätit, ser kanske inte mycket ut för ögat men wow vilken mat.
Under kvällen blev vi pitchade en ide om en ny akademi, de behövde samla kapital och hoppades på att våra europeiska kontakter kunde hjälpa till, de behövde bara mellan 5-20 miljoner euro ;)
Vi lovade att göra vårt bästa, men gav dem inga speciellt höga förväntningar, vi var ju trots allt inte i fastighetsbranschen hehe
På vägen hem från middagen, blev vi omkörda av någon idiot, händer ju var och varannan minut i Sverige, men inte här tydligen. Bröderna blev skogstokiga och en biljakt i 140 km/h genom Dakar tog sin början, efter 10min kom vi ifatt, kom på mig själv sitta och panikskratta av situationen. Rutorna vevades ner, svordomar bytte ägare och brödernas bil gasade ifrån. Längre fram stannade vi till vid en militärbil och förklarade läget, i backspegeln såg vi den andra bilen stoppas. Vad som hände med den andra bilen vet jag inte, men bröderna skrattade gott och skrek ut sina vinnarrop i den Senegalesiska natten, vi joinade skrattkalaset, men hade det varit dag hade man säkert sett våra likbleka ansikten, chockade av bilfärden genom centrum hahaha
Diambars football academy
Diambars är en fotbollsakademi i staden Saly i Senegal. Som många andra akademier, bor spelarna på området med tillgång till både privatlärare, gym och mat. Lektionerna pågår från 08:00 till 13:30, och vid 17:00, när solen har svalnat, beger sig spelarna ut på planerna för att kämpa för drömmen om Europa.
Denna morgon prioriterades skolan dock ner då agent-entouraget fick tillfälle att titta på två träningsmatcher i den brännheta solen, vid det här laget kändes större delen av skaran ganska trötta och ointresserade, men Geten antecknade febrilt under de tre timmarna vi spenderade på anläggningen och spelarna kämpade i varje minut som att det vore deras viktigaste match i livet, vem vet för vissa av dem kanske så även var fallet.
Gorée Island
Veckan började närma sig sitt slut och jag hade nu tittat på fler fotbollsmatcher på en vecka än jag hittills gjort i hela mitt liv, det hade absolut varit en fantastisk upplevelse, men jag behövde en paus. Tydligen var det fler som kände samma sak och det hade i sista sekunden helt plötsligt planerats in en utflykt. Vi skulle istället för att se på fotboll besöka Gorée Island, en ö som spelade en stor roll i slavhandeln mellan 1500 -1900 talet.
En dag av ångest, fasansfulla historier och vemod.
Man kunde ta på stämningen, det nästan kändes i luften så fort man satte foten på ön.
Alla de andra annars så högljudda talangscouterna, gick tysta och lyssnade på guiden, alla med böjda huvuden mot marken, som att de skämdes för tidigare generationer, kanske inte så de kände, men det var det enda jag tänkte på. HUR FAN KUNDE det hålla på så länge, eller ja, se bara på Mauretanien där slaveri fortfarande är en del av vardagen, det händer FORTFARANDE.
Idag finns ön med på UNESCO:s världsarvslista som en påminnelse om mänsklig exploatering samt som en fristad för försoning. De smärtsamma minnen från den Atlantiska slavhandeln kristalliseras på denna lilla ö på 28 hektar som ligger 3,5 km utanför kusten från Dakar.
Au revoir Sénégal
Det var dags att åka hem, i ca en vecka fick jag leva i agenternas värld och lära mig hur branschen fungerar. Jag stötte på underbara människor som verkligen gör skillnad i så många människors liv, stötte även på en del ormar som livnär sig på andras bekostnad, men jag antar att det måste finnas båda läger för att branschen skall frodas. Man vill ju tro att det finns fler av de goda, men jag har levt tillräckligt länge för att tro mer på att den mörka sidan vinner. CASH IS KING
Kommer absolut att återvända till Senegal om jag får chansen, det vore spännande att se hur alla platser jag besökte har förändrats på fyra år och om samma hjältar fortfarande driver organisationerna.
En sak kan jag säga med säkerhet, detta blev inte den sista resan till Afrika som talangscout, redan 2016 var jag tillbaka, men då i ett annat land, den resan berättar jag mer om en annan gång :)
// The Winger