• The Winger

Ett besök till Tysklands Karibien

Tyskland, juli 2019


"Man stöter på många olika människor i sina dar Låter dom flesta passera, få vill man ha kvar Och man lär sig att inte ta något för givet För man möter få sanna människor i det här livet"

- Blues (En Vän)


Hur lät det där, lite cheesy? Mja kanske, men inte på det sättet som Blues sjunger de, in på Spotify och lyssna om du missat en av Sveriges Hip-Hop giganter. Jag minns det som igår när jag fick hans platta "Ny tid, Ny strid" i födelsedagspresent för nästan exakt 19 år sedan. Var inget stort fan av svensk Hip-Hop då, men jävlar va bra denna var/är!

Ni kanske minns hur det var att tvingas välja endast en skiva att sätta in i den bärbara CD-spelaren när man skulle iväg haha man lärde sig ganska snart de flesta av de 13-15 spåren, så låttexterna är fortfarande ganska inpräntade i hjärnan hehe


"En vän, säger till dig på en gång som det e

Även om han vet att du lackar och blir sne"


Cheesy or not, jag gillar orden och de stämmer nog för de flesta. Och just den sista texten är kanske anledningen till att det överhuvudtaget blev en resa till så tätt inpå.


Juni månad, klockan började närma sig halv 5 på morgonen och solen var på väg att gå upp, vår vän Katten hade precis gift sig och efter en blöt bröllopsfest i Södertälje var det bara två krigare kvar som kunde stå upp, jag och Oxen.

Med varsin skumpa flaska i handen satt vi där på ett berg och blickade ut över staden vi växt upp i. Vi skålade för solens ankomst och njöt av stunden, vilket liv!


Jag hade kommit hem från min första Riviera trip för några dagar sedan så det var inte konstigt att den kom på tal, dock blev jag smått chockad när han plötsligt sa:

- Varför frågade du aldrig om jag ville följa med?


Vi hade visserligen löst diskuterat att ta en roadtrip i sommar, men kom på mig själv att jag inte frågade honom eller någon annan (som jag oftast brukar göra) när Kameleonten kläckte iden om att möta upp honom i Nice ett par veckor tidigare.

Jag kände mig som en usel vän, jag borde helt klart ha frågat! Men blev samtidigt glad att han sa något, många hade nog bara knutit näven i fickan.

Och nu är det för sent...eller?


Klockan var halv 5 på morgonen, jag hade druckit en hel del och vi satt på en parkbänk på ett berg. Det krävdes inte många sekunder innan jag hunnit tänka efter, analyserat, avvägt och kommit fram till en lösning innan jag svarade honom (kan även bara ha varit snabba beslut man tar på fyllan haha):

- Jag tänkte aldrig så långt, sorry bror! Varför sa du inget? Men du! Va fan, vi åker igen, vad gör du i juli?


Jag hörde på hans röst, när han sa att de vore skit kul, han trodde mig inte, varför skulle jag vilja åka igen liksom. Han borde veta att jag tar alla chanser jag kan få när det kommer till en resa till Franska Rivieran haha

Och en sak ska ni veta om mig; när jag börjar snacka resor då blir de av i 9 fall av 10, spelar ingen roll om tankarna dyker upp på fyllan eller inte, jag glömmer inte!


Dagen efter ringde ja Kameleonten, frågade hur han kände...han var inte svårövertalad, klappat och klart, vi skulle åka igen!


Det blev dock lite svårare när jag förklarade läget för flickvännen Eden, hon förstod, men blev samtidigt lite besviken att jag skulle åka utan henne igen.

Eftersom hon alltid stödjer mina resor vare sig jag åker med eller utan henne så gjorde jag det enda rätta och köpte en flygbiljett åt henne, med instruktionerna att möta upp oss efter 10 dagar. Denna idé skulle senare visa sig eskalera då det till slut dök upp 5 pers efter 10 dagar istället för en haha #ganggang #mycrew


D-day

Då var det äntligen dags,...Riveran VOL2!

Likt kebab cravings efter en blöt utekväll har känslan av att cabba ner och styra skutan mot varmare breddgrader smugit sig på allt oftare ju närmre d-day man kommit!

Eden och jag plockade upp Oxen runt 7-snåret och satte fart mot Arlanda, det var 13 grader i luften och det var tisdag...haha alla knegande suckers...I’m out :P

Eden släppte av oss, incheckningen gick smidigt och vi va inne på taxfreen på 15 min, ja tackar fast track för de :D

Som alltid blev de ett par timmar på Amex loungen Pontus innan planet skulle lyfta mot München, den annars så oklanderliga servicen var denna dag lite trött då bådas Old Fashioned innehöll soda vatten #%+**#€ men vi var inte på bråkhumör, drinken sögs in, tallriken tömdes och vi gled till planet.


Flygningen gick smärtfritt, Oxen däckade efter 2min och jag vlog-jobbade för mina vänner på ShapeBy de två timmar som spenderades i luften.

När vi landat, plockat bagaget av bandet, stegade vi ut genom tullen och ställde oss vid sidan av vägen...och väntade

Efter ca 15min skymtade vi en svart Merca cab i början av gatan...där kom han...mannen med säljarsmilet, myten, legenden, vår vän och en av Rivierans guldgossar; Kameleonten! 


Trion var nu komplett och resan kunde börja!!!Söööderuuuut skulle vi!!

I maj hade jag och Kameleonten kört en liknande trip där vi under frukost varje dag väldigt lätt och ledigt bestämde var vi skulle och vad vi skulle göra, en underbar känsla av frihet kan jag lova er!

Denna resa körde vi samma tänk men med skillnaden att vi har ett par planerade pitstops under resans gång.

Jag slog mig ner i baksätet, monterade ihop kameran och vi satte kurs mot Tysklands högsta punkt, även kallat Zugspitze där en ev utsiktsplats, kanske ett dopp och lite lek med drönaren stod på agendan.

För er som inte bilat genom dessa områden, KÖÖÖR! Kan veeerkligen rekommendera, särskilt om ni gillar att köra bil (räkna med många timmar bakom ratten om ni vill bila runt i dessa delar av Europa). Kringelikrokiga vägar, runt, över och igenom berg, gör det hela till en fin upplevelse, dock en tidskrävande sådan ;)

Autobahn gjorde dock den första delen väldigt smidig då vi i 200-blåst kryssade oss förbi tyska småstäder på löpande band.



Till slut tog hungern ut sin rätt och vi tog ett stop innan sista kvarten av klättringen till toppen av berget!

Valet blev restaurangen Fischer's Mohrenplatz i den charmiga lilla staden Garmich Partenkirchen.

Jag vet inte vilken bild just du får upp i huvudet när du tänker på Tyskland men den jag får upp stämde precis in på vårt lunchställe. Det där huset, de omgärdade bergstopparna, veteölen på bordet och de schackrutiga röda dukarna.

Två schnitzlar, en Haxn Burger, 3 veteöl senare började vi känna oss hyfsat klara med lunchen. Vi tog dock beslutet att toppa med efterrätten Kaiserschmarrn och nyfikenheten i oss som uppstår så fort vi ser en ny typ av Spritz på menyn tvingade oss till att även välja varsin Heidi Spritz.


Efterrätten uppkallades enligt sägen efter kejsaren Frans Josef den I (1830-1916) som under ett besök i Alperna blev bjuden på en sorts pannkakskompott då bonden som serverade rätten blev nervös av att servera en Kejsare. Bonden svängde ihop en pannkaka med allt dyrt han hade hemma vilket var nötter, rom, russin och en form av plommon kompott. Resultatet blev en Kaiserschmarrn som faktiskt betyder typ Kejsarens röra.

Heidi Spritz: Blåbärs likör, lime saft, Cava och lite soda vatten.

Wow....vägen upp...wow...helt otroligt att en sån här plats finns så pass nära Sverige utan att jag inte någonsin funderat på ett besök.

Har alltid tänkt att Europa är en ”low hanging fruit” när det gäller resandet och jag har fokuserat på att ta mig så långt bort från Sverige som möjligt. Under de senare resorna i Europa har gnistan dock tänts och jag kommer helt klart kolla närmre vad det göms för skatter något närmre Sverige :)


Nu stod vi där Zugspitze, vi kunde se toppen, allt som krävdes var en färd med linbanan i ca 15 min och vi skulle vara uppe. Hmm

Här var det just nu 23 grader, på toppen var det 5...har ni hört talas om uttrycket ”man ser inte skogen för alla träden”? Det var lite så vi tänkte:

Visst vi kan åka upp till toppen, men det vi kom hit för att se var ju berget...vi föll inte för turistfrestelsen och skippade linbanan. Istället tog vi en promenad igenom skogen till foten av berget och till den otroligt Instagram-vänliga sjön som låg där. ;)


Vi satte oss på varsin sten och blickade ut, och njöt, nu var det verkligen semester!

Jag plockade fram drönaren och flög iväg över sjön! 

Att dröna är inte bara kul, när man samtidigt har en sjukt fin miljö som denna då njuter jag fullt ut.

Jag panorerade, följde efter en trampbåt ett tag och filmade varje mm av naturen runt sjön. Samtidigt såg jag att grabbarna började plocka av sig kläderna :P, inga badkläder eller handdukar...men vid dessa tillfällen är det bara go with the flow, det finns ju alltid kallingar och soltorkning :D


Jag flög in drönaren i väskan och joinade kameleonten och Oxen på ett bad! Inte vilket bad som helst utan ett av de bästa i mitt liv!!! Solen stekte, vattnet var uppfriskande och lugnt, bergstoppen glittrade och skogen runt var tyst och fridfull...ni fattar ett sånt där moment som kommer hjälpa en måndag i januari när man sitter i lägenheten i Stockholm och funderar på om det inte finns någon form av lag som går emot att tvingas släpa sig ut i det piskande snöregnet för att ta dig till jobbet...moments som detta har räddat mig många gånger.


Se videon här



Vi knatade tillbaka till bilen, lugna i själen, fräscha från badet och mätta...stämningen var på topp!!

Nu var det dags för ett av de längre bilpassen på resan, nämligen mellan (tyska berget) och Lugano.


GPS:en sa nästan 5 timmar, vi kanske hade softat lite för länge... men vi skulle enligt kartan först vara framme vid 00:20 snåret... och en trip på över 350 km genom alperna tog sin början.


//