Senegal, mars 2015
Landet Senegal finner du i Västafrika belägen vid Atlanten och är det västligaste landet på Afrikas fastland. Det räknas som en av Afrikas bäst fungerande demokratier, har en folkmängd på ca 14 miljoner, är fransktalande och huvudstaden Dakar har sedan 1978 mest förknippats med Dakar Rallyt.
Så nu när vi har fått det överstökat, kanske ni undrar hur jag hamnade där...
Av alla mina resor jag gjort i livet så finns det nog ingen som uppstått så här!
Många faktorer spelade in, först och främst tur och nyfikenhet från min sida, sedan beslutsamhet och broderskap från min väns sida. En galen och jävligt spontan förfrågan som galet nog blev verklighet.
Det hela började med en vanlig och ganska tråkig kväll framför tv:n i början av mars 2015.
Ena ögat tittade på filmen och det andra swipade neråt i Instagrams härliga och galet förtrollande värld! Plötsligt dök det upp en bild i mitt flöde som jag inte riktigt kunde processa, det var min gamle fiende, som på senare år förvandlats till bror, vi kallar honom Geten.
Instainlägget löd:
6 dagar kvar #helloafricatellmehowyoudoing
- Va fan?? Han ska var någonstans? Om 6 dagar?
Jag minns att det enda jag tänkte var... JAG VILL OCKSÅ
Mitt nästa drag blev att fråga hur jag kunde ha missat detta.
-Hallå, ska du till Afrika?Var? Hur? När? Varför?
Han svarade:
- Yes, sticker till Senegal på söndag, ska dit för att scouta lite fotbollsspelare :)
Det här med att vi människor bara använder 10% av hjärnan stämde nog inte in på mig när jag inte ens registrerade att mina fingrar redan började svara, ingenting var synkat, kroppen gick på autopilot, och innan jag ens tänkt efter såg jag mitt svar i Messenger konversationen:
- FAN VA NICE! Kan jag haka på? Jag fixar egen biljett!
Hans svar kom nästan lika snabbt:
- Haha Va? Vill du? Ja det vore ju sjukt kul...men haha
- Vet du!Ja ska fan kolla!
Ni kan ju förstå att han blev förvånad, men hur pass förvånad han blev när jag frågade tror jag inte ni förstår.
Låt mig snabbt förklara:
Jag har spelat fotboll i hela mitt liv, och fullkomligt älskar det, finns fortfarande få känslor som går att jämföra med när man hinner ikapp den där stackaren i motståndarlaget och tacklar ner honom, eller när matchen står och väger och man slår in vinnarmålet i 91:a matchminuten. Vilket spel, vilken känsla WOW!
Men, det kommer alltid ett men. Jag är konstigt nog totalt ointresserad av fotboll och all annan sport för den delen, finns ingenting tråkigare för mig än att tvingas gå på ett sportevenemang.
Mina första typ 20 år i livet fake:ade jag mitt intresse för fotboll, endast för att passa in bland alla sportfreaks jag umgicks med, men som tur är växte jag snabbt ifrån det där, FUCK it mina polare känner mig, de vet nu för tiden bättre än att fråga mig om jag vill hänga med på derby :) fast ibland kommer frågan ändå och vi skrattar därefter tillsammans haha
Kanske förstod Geten att det var resan som hägrade mer än fotbollen för mig, men jag tror att han tänkte lite längre än så. Jag vet att han alltid velat ha en medarbetare som fokuserar på allt det andra, så att han kan koncentrera sig på det praktiska och just fotbollen. Kanske vore jag en bra kandidat att med ett kritiskt öga syna branschen och därefter komma med viktig input på saker han tidigare inte funderat på när det gäller de administrativa delarna.
På något sätt kanske det made sense att visa mig hur branschen fungerar.
Jag kanske överanalyserar, kanske gillade han bara mitt sällskap :)
Hur som helst, ca 14 timmar efter att jag fått syn på det där insta-inlägget hade vi fått ett OK från hans samarbetspartners i Senegal. Jag fick åka med!
Nu till alla problemen som uppstod...
1. Jag behöver visum snabbt!
2. Måste jag kanske vaccinera mig?
3. Får jag ledigt från jobbet?
4. Måste boka flyg
Punkt tre och fyra löstes inom en timme efter vi fått ett OK.
Några timmar senare var jag på Senegals ambassad för att fixa ett visum, det var inga problem, senare samma dag vaccinerade jag mig för ett ett par tusen haha.
Allt hade löst sig inom 24 timmar, nu var det bara fokusera på en vecka fullproppad med fotboll ;) YOLO
TIME 2 GO
Då var det dags, på mobilen stod det den 8 mars 2015 och klockan var lite över 10 på morgonen när vi gled in på Arlanda, båda var as taggade. Jag minns att vi spelade in massa videos som vi skulle klippa ihop till något kul en dag, dock var min kamerautrustning ganska B på den tiden och när jag väl skulle klippa ihop något för nått år sedan, var det mesta av materialet väldigt skakigt eller av för dålig kvalité för min standard. Men jag lyckades i alla fall få ihop typ 1,5 minut av ok material, se videon i slutet av inlägget :)
Vi mellanlandade kort i Turkiet, chillade lite på loungen och påbörjade sedan resan genom Afrika. Jag hade läst en del om Senegal och pluggat på lite om staden Dakar, så när vi äntligen började inflygningen blev jag ganska förvånad när jag tittade ut genom fönstret.
Jag skojar inte när jag säger att det enda jag såg var enkla stenhus och öken, detta var inte alls vad jag förväntat mig, hade förväntat mig en mer eller mindre en storstad.
Vi lämnade flygplanet och möttes av män i vita rockar, munskydd och utrustning, det kändes som en zombiefilm där ett virus precis brutit ut och vi var de olyckligt vetande som först var på plats.
Inga zombies, men ett annat elakt virus som härjade blev förklaringen och läkarna framför oss skulle helt enkelt utföra en Ebola kontroll, någonting som just då var en ganska vanlig procedur i dessa delar av Afrika.
När jag tittade mig omkring kändes det fortfarande helt fel, denna flygplats måste ligga flera timmar från Dakar, det här kan inte stämma.
Minns inte vem av oss som frågade, men det blev som när du kliver av bussen på en linje du tidigare inte varit på och frågar busschauffören om du hamnat rätt:
- Is this Senegal?
De förvirrade doktorerna tittade sig omkring och sa:
- No, Mauritania!
Det visade sig att vi skulle stanna i den Islamiska republiken Mauretanien för att släppa av ett gäng passagerare och sedan åka vidare, bra information av flygbolaget haha, men väldigt glad att jag fick kliva på planet igen, läs på lite om Mauretanien så förstår ni vad jag menar. Har inget intresse av att besöka ett land där slaveri fortfarande accepteras.
Vi gick ombord och planet lyfte kort därefter.
Nästa gång planet nuddade marken, var det i en större stad med asfalt och ljus :) vi hade äntligen kommit rätt!
The Republic of Senegal
Getens mobil ringde när vi väntade på väskorna, hans kontakt förklarade att han var något sen och bad oss att inte lämna flygplatsens avspärrningar innan han fanns på plats.
Senegal är i allmänhet ett tryggt resmål och ses som ett av de stabilaste och mest demokratiska länderna i Afrika, dock bör man ha i åtanke att fattigdomen är utbredd i landet och turister uppmanas därför vara extra uppmärksamma på kvällar och nätter.
Chauffören sladdade ut från flygplatsen och i hög fart färdades vi den korta biten till vad som skulle bli vårt boende för den närmsta veckan, nämligen hotellet Pullman Teranga.
Vi släpptes av och fick instruktioner om att vi skulle vara klara i lobbyn nästa morgon, en bil skulle hämta upp oss runt 10-tiden, vi lärde oss senare att det här med att hålla tider inte skulle bli någon enkel match för arrangörerna ;)
Nästa morgon vaknade vi runt 8 och knallade ner till frukosten, utsikten den morgonen gör sig bättre på bild än i ord:
Coupe d'Afrique des nations junior 2015
Planen under veckan var att besöka två fotbollsakademier samt se på några matcher i det Afrikanska U20-mästerskapet som just då skulle spelas i Senegal.
Första dagen i Dakar var ärligt talat väldigt, väldigt rörig. Upphämtningstiden blev senarelagd till 11:30 och därefter följde ca 4 timmar av harvande genom den Senegalesiska byråkratin för att få rätt stämplar och passerkort som skulle behövas för att ta sig in på arenan, dagen gick väldigt, väldigt sakta.
När klockan slog 16:00 började saker äntligen hända och med 30 min kvar till premiärmatchen satte vi oss i bilen för att snabbt kryssa genom den hektiska Dakar-trafiken för att ta oss till fotbollsstadion Léopold Sédar Senghor Stadium.
Märkligt nog hann vi dit innan matchen började och förutom att mingla med andra agenter från hela världen hann vi se när värdnationen och motståndarlaget tågade ut på planen.
Lagen som skulle närvara i mästerskapet var:
Grupp A: Nigeria, Senegal, Elfenbenskusten och Kongo.
Grupp B: Zambia, Mali, Sydafrika och Ghana.
Första matchen vi såg var Senegal - Nigeria som slutade 1-3 och en timme senare såg vi även Elfenbenskusten - Kongo som slutade 1-1.
Under matcherna vi såg kom jag fram till att: fan ja kan ju också det här, det är ju inte särskilt svårt att se om en spelare är bra eller ej, menar, jag har ju själv spelat. Agentbranschen kanske passar mig ändå. När jag senare jämförde statistiken med min vän Geten insåg jag att verkligheten såg helt annorlunda ut. Saker som han märkt hade jag inte ens tittat efter och mina val sågades snabbt då de antingen var för gamla, spelade på fel position eller helt enkelt inte hade de kvalitéer som han och uppenbarligen alla de andra agenterna letade efter.
Kanske hade det varit så att jag istället tänkt mycket på var jag befann mig just då och hur jag hade kommit dit, och koncentrationen på fotboll tappats då andra saker intresserat mig mer :P Näe jag kommer nog aldrig bli någon talangscout, ja inte för fotboll i alla fall.
Runt 21-snåret var det dags att rulla tillbaka till hotellet, vår första dag va över och trots att den kanske lät ganska chill så var i alla fall jag dödstrött, efter en La Gazelle öl i hotellets bar var det dags att slagga.
Generation Foot
Dag två startade som den första med en fin frukost på terrassen för att sedan bli upphämtade för en utflykt till en av Senegals främsta fotbollsakademier kallad Generation Foot.
Vi lämnade stan bakom oss och asfaltsvägarna byttes mot sand, bilarna mot häst och vagn och höghusen mot lerhus. Vi var nu bara ca en timme från huvudstaden, men det kändes som man kommit till ett helt annat land, fattigdomen här var klart mycket tydligare än i huvudstaden Dakar och den där fina känslan i magen att man var på äventyr byttes ut mot illamående.
Från ingenstans dök det upp två höga dörrar omgärdade av murar, stängsel och taggtråd, för en minut trodde jag att vi precis anlänt till någon ambassad eller liknande, men istället såg jag skylten:
Generation Foot grundades 2000 i Dakar, Senegal och har sedan dess exporterat spelare som t.ex. Sadio Mané (Liverpool) och Ibrahima Niane (FC Metz) men även en spelare vid namn Ismaïla Sarr som vi såg spela på akademin den där dagen. En spelare som i somras såldes till den engelska Premier League klubben Watford för dryga 300 miljoner kronor. Ni kanske förstår varför man satsar på en fotbollsakademi mitt ute i ingenstans ;)
Dagen bjöds på fotboll och ännu mera fotboll, en klar uppsida för mig som älskar sol var att de träningsmatcherna vi såg spelades ute i gassande sol, utan någon som helst närhet till skugga, jobbigt för många av de andra agenterna och förmodligen för spelarna, men super för mig, kunde passa på att pressa lite :)
Dagen på Generation Foot kändes märklig, på ett sätt hur bra som helst att akademins spelare får en chans att spela i Europa när europeiska talangscouter kommer och tittar, men en del av mig kunde inte sluta tänka på tjuren Ferdinand. Alla spelare gjorde verkligen allt för att imponera på de vita herrarna längs långsidan, medan jag som satt där, ständigt fick höra hur dåligt de spelade. Så här i efterhand kanske bara en taktik från agenterna för att sno åt sig de bästa spelarna, men för mig just där och då kändes det som att alla bara väntade på att tjuren skulle sätta sig på humlan och att en spelare som av ett mirakel skulle dribbla hela laget och stänka in bollen i krysset.
Vi lämnade akademin samma väg som vi kom och efter en timmes bilfärd var vi tillbaka till hotellet i tid för middagen, en middag som sedan följdes upp av den sedvanliga La Gazelle ölen, tätt följt av mellan 8-9 timmars sömn.
Läs Del 2 här
Eller se videon här:
//The Winger