• The Winger

Rivierans Guldgossar

Uppdaterad: 3 aug 2019

Saint-Tropez, maj 2019


Efter att ha njutit i Antibes, Cannes och Monaco så var det dags att fullborda stekrutten med två dagar i troppan, a.k.a Saint-Tropez.

Om ni läst tidigare inlägg på The Wingers Guide, kan ni knappast ha missat när jag i tre inlägg pladdrar på med allt från minnen till vilket hotell och vilken strand man skall besöka samt lite fina restaurang och klubb tips. Kommer inte älta så mycket mer om de, men om ni missat så spana in dem här:





Molnen började dra in över franska Rivieran och kanske inte så passande med cab längre kanske ni tror. Ni har fel!! Så länge det inte regnar kan man cabba ner och helt enkelt bara sätta på värmen i bilen, låter kanske lite weird, men testa så kommer ni inse hur JÄVLA nice det kan bli.

Resans bil är en Mercedes E450 med en V6 turbomotor på 376 HK. Bilen har finesser som verkligen "blew my mind", ta t.ex de helt sjuka kamerafunktionerna för parkering och tight körning eller varför inte lite nackvärme under kyliga kvällar? Japp ni hörde rätt! Nackvärme! Det är precis som det låter, tänk dig att någon drar igång en fön i nacken på dig när det börjar bli lite kallt, denna ”spa” funktion gör att du kan kryssa genom kyliga kvällar på Rivieran så nedcabbat de bara går haha


Från Antibes till St-Tropez kan du räkna med en körtid på ca 2 timmar beroende på trafik, sikta på Le Muy och sväng sedan av så får du den tids effektivaste vägen.

Vi anlände runt 13:00 och efter en kortare sightseeingtur gled vi in till Hôtel de Paris där vi skulle kampera över natten. Hôtel de Paris är relativt nytt på kartan, men samtidigt ett av de mest mytomspunna i St-Tropez. Byggkaos, förskingring, bråk och annat stök satte käppar i hjulet under byggnationen och hotellet stod tomt och halvfärdigt under ca 15 år. Till slut bestämde sig staden för att det fick vara nog och nya investerare tryckte in en hacka för att lösa situationen, byråkrati tar tid antar jag.


Vi checkade-in, dumpade av grejorna och knallade ner i hamnen för att leta reda på en lunch.


Fortfarande sänkta efter gårdagens bravader, kroppen krävde salt, fett, sömn eller eventuellt en återställare. Resultatet blev ett stop på Basilic Burger där det serveras en för ändamålet perfekt bearnaiseburgare.

Vädret blev en nödvändig handbroms och en powernap efter maten blev till ett rejält sovpass på fyra välbehövliga timmar mellan 16-20.


One night in Saint-Tropez

Allt gick sakta, ni vet den där ”efter nap” känslan när man irrar runt, kan inte ta beslut, vandrar fram och tillbaka, sätter sig ner, ställer sig upp.

Efter en timmes velande lyckades vi i alla fall ta ett beslut! Ett beslut om att beställa upp lite dricka och försöka återskapa den fina Monaco Spritzen vi drack kvällen innan.


Se video här : Hotel des Lices


En flaska Ruinart, en apelsinlikör och lite bubbelvatten gjorde susen och Monaco Spritzen var nästan i hamn, svårt att återskapa ett original ibland, men va fan bra jobbat ändå!


Vi hade ett par spa timmar och lyckades inte släpa oss ut för middag för ens 22:30, men i troppan går man inte ut och käkar innan 22 ändå :) ….det är sen gammalt!

Staden var lugn, inte så konstigt, det regnade, det var måndag och lite off season. Tråkigt tyckte min polare Kameleonten, men jag var inte orolig, jag känner min stad ;)


Vi passerade La Quai som annars är ett klockrent ställe för lite förfest samt middag och gick istället två restauranger bort till La Petite Plage.

Här var det fullt hus och det kändes nästan som en klassisk lördag mitt i juli när man knappt kommer in på något ställe vid hamnen om man inte bokat i förväg.

Vi lyckades få bartendern att producera två Monaco Spritz och beställde in käk, min bordskamrat hävde i sig en yellowtail tartar medan jag pressade ner en stor köttbit med chimichurri och tryffelpotatismos. HELVETE vad gott, om ni är i stan, gå då hit och käka kött :D ni kommer inte bli besvikna!!!!!


Det var bra stämning, folk stojade, käkade och dansade vid sidan av bordet, en typ av mode som för mig är oslagbart, klockan var ändå runt midnatt och här var det inga ”köket har stängt” vibbar som i Stockholm efter 21:30.

Det fortfarande måndag, det regnade fortfarande och det var fortfarande off season, hade inte mycket hopp om att det skulle bli så mycket stökigare än detta. Men det fanns ett ställe, kanske, är det något som har öppet en dag som denna, så är det L’Opéra.

Vi knallade dit, antingen skulle kvällen avslutas där, i annat fall fick vi dra oss tillbaka.


Klart det var fest!!Precis när vi kom in skuttade luriga servitörer förbi med masker, is facklor och klasar med skumpaflaskor i nävarna, samtidigt vajade en stor mexikansk flagga över bordet. De va stök, folk dansade på borden, spriten flödade…vi hade kommit helt rätt hehe!!


Bakom all glitter och glamour märker man tydligt att det finns en del baksidor med denna lilla by, speciellt när man ser lyckosökarnas blickar som flackar i ljuset av tomtebloss och till ljudet av klirrande Champagne flaskor. Man kan nästan tro att det precis landat ett plan med Victoria’s Secret modeller vars enda uppgift är att snabbt som fan hitta nästa lönfeta gubbe med miljardlottovinsten i brallorna.


Haha nu låter jag lite väl bitter, men det är precis som det är överallt, bara att det är 100 gånger tydligare här…CASH IS KING!

Samtidigt en väldigt underhållande miljö, man ser jakten, drivet, man ser sveken, man ser när de pengakåta flickorna tappar intresset för bubbel efter att fyllan börjar slå till och likt en scen ur Blade eller någon annan vampyrrulle, blir jag och Kameleonten allt mer intressantare ju senare det blir och med oss menar jag honom haha

Till slut vågar hon sig fram, hon var svår att missa, hon är någonstans runt 40 år. Hon har under kvällen dansat med förmodligen den äldsta man som någonsin satt sin fot på nattklubben och han har förmodligen knallat hem för att sova eller ja vem vet kanske brutit lårbenshalsen efter att ha svängt buggarna till senaste housedängan.


Hon biter sig fast, vägrar släppa siktet och kameleonten får en ryggsäck sista timmen! Vi stänger stället och börjar knata hem, hon hakar på. Vi försöker få reda på var hon bor tillsammans med en servitris som precis slutat, för att sätta henne i en taxi, men det enda svaret vi får är att hon bor på det enda 5-stjärniga hotellet i Saint-Tropez…vi skrattar…finns säkert över 50st 5-stjärniga boenden i den lilla staden och efter att ha nämnt 20st ger vi upp, vi fattar… hon vill bara med oss hem.


Hon blir efter ett tag irriterad och börjar vandra iväg, säger att hon ska leta efter en annan nattklubb, hon är riktigt tankad och vinglar längs kajen. Vi får ångest, tänk om hon ramlar i, vi vill fortfarande inte ge oss, så vi möts halvvägs.

Hon hakar på oss till hotellet, vi tar en drink i lobbyn och jag letar vidare, hon börjar fatta att det inte blir någon action i natt, och som ett mirakel minns hon plötsligt stället. Ett slott en bit upp i bergen... Hon beordrar oss att ringa hotellet, nämna hennes namn och be dem att plocka upp henne.

En bil dyker upp efter mindre än 5 minuter, detta var förmodligen inte första gången, hon susar iväg och vi ser henne aldrig igen.

Tragiskt, ja visst, men på något sätt ändå härligt…antar att pengar inte är allt ändå!


Tisdag morgon, vi vaknar och knatar sedan upp på hotellets takterrass, sätter oss vid poolen och solbadar lite i ett par timmar för att därefter ta en promenad till marknaden.

Marknaden i St-Tropez är helig och ett måste att besöka under din semester i staden. Marknaden har öppet två gånger i veckan året om och du finner allt mellan himmel och jord.

Vi passerade ett stånd som fick Kameleontens uppmärksamhet, högvis med vintage LV väskor tornade upp sig och man kunde se hur hans ögon glänste till, jag kan även ha sätt lite dregel. Han började fingra på en 20-40 år gammal resegarderob, bara 1400 euro, som hittat….eller!


Vi vandrade vidare runt i en salig blandning av linneskjortor, oliver, kashmirsjalar, grillade kycklingar och Chanel väskor. På något sätt slutade vi där vi började då han inte kunde släppa resegarderoben och förhandlingen kunde börja.


Till slut släppte hon den för halva priset och 700 euro var ett riktigt kap för en sådan raritet! Nöjda och glada rörde vi oss tillbaka mot hotellet, solen sken och det var dags för en lunch innan vi drog vidare.


Le Club 55

Eftersom det var min väns första besök i St-Tropez så fanns det bara ett lunchställe att välja på, nämligen min favorit Le Club 55.

Trots lågsäsong och en tisdag så var det riktigt svårt att få bord, vi måste ha knipit det sista.


Jag kan babbla på hur länge som helst hur bra Le Club är, maten, viben, livemusiken, men man kommer aldrig till 100% förstå för ens man själv varit där.

Nedan får du ett litet smakprov i en video som filmats från både marknaden och Le Club 55.

Saint-Tropez marknad & Le Club55


Efter lunchen gick vi ner till stranden för att ta ett dopp, vanligtvis brukar detta vara en plats full av värme, skoj, bad och lek där musiken från alla Strandklubbarna byter av varandra när du promenerar längs stranden.

Men inte nu, säsongen hade inte dragit igång ännu och stranden ekade ensligt tom när vi satt där på stranden och smälte maten.


Vi tog ett par bilder, badade i det iskalla vattnet, bytte om och lämnade Saint-Tropez bakom oss. Det var dags för nya äventyr!

//